drömma bör man, annars dör man

Efter ännu en värdelös vinter, med mer plusgrader än minusgrader och mer regn än snö...känns det som om jag gett upp. Jag älskar fortfarande vintern, men ska det fortsätta så här så kan det lika gärna bli sommar igen. Jag längtar bort från all slask, bort från allt regn och all blåst. Mest av allt längtar jag efter fjällen, och metervis med snö. Men jag skulle inte tacka nej till att sätta mig på flyget och lämna detta land några dagar... Och det finns framförallt fem ställen på denna jord som jag någon gång under min livstid (redan varit i Grekland och Italien men vill gärna dit igen) skulle vilja besöka. Självklart gärna med min familj, men främst med Jonathan ♥

en mamma och två döttrar

När jag var yngre fann jag mig ofta avundsjuk på de med "hela" familjer. Mamma, pappa, barn. Där livet verkade så mycket enklare. Man slapp leva i en resväska, tvingas välja vem man ska fira högtider med, vem som ska betala vad, och allt därtill... Men med tiden har jag insett att det har sina fördelar, bland annat det tjejgäng som skapades. Min mamma säger ibland, "När vi skiljde oss fick jag två barn", och det är väl precis vad som hände. En familj blev till två, där ena är mamma, jag och min syster Ragna.

I helgen åkte jag och mamma hem till Ragna i Luleå, då senast vi sågs var i julas. Vi gick en långpromenad, satt uppe och såg film tillsammans, gick på stan, tog en fika...Vi pratade om allt mellan himmel och jord och det var en underbar helg. Jag är så glad att jag har dem båda, och att vi tre har den relation som vi har. Vi har pratat om att någon gång göra en tjejresa någonstans, precis som vi gjorde med mormor en gång. Det vore verkligen underbart.

"det händer inte mig" hände just mig, den 20 februari

Man tror aldrig att 45km/h är en hastighet som är farlig att färdas i, det är inte så man upplever den. Men när vi slungades mot bussen, såg den närmare och närmare, då kändes det väldigt fort... Vi kör längst Ivarsbodavägen på väg till skola och praktik, när bussen som stått stilla på avfarten från E4an plötsligt kör ut några meter framför oss. Jag skriker, Jonathan bromsar och parerar upp bilen. Jag sluter mina ögon, spänner hela kroppen och inväntar smällen. Vi slår emot, långsida mot långsida, mot den dubbeldäckade bussen. Det känns som att köra in i en betongvägg, det tar bara tvärstopp. Jag gråter, kanske skriker, men Jonathan är koncentrerad och säger att han måste prata med chauffören. Förardörren går inte att öppna, så han kryper ut ur min dörr. Jag ringer efter mamma som kommer på några minuter, och hon skjutsar oss en timma senare till akuten där vi undersöks och de röntgar min rygg och nacke. Efter det gjorde vi en anmälan hos polisen som gav oss råd ang. försäkringar och annat.

Mamma tyckte att vi skulle ta det lugnt på kvällen och vara hemma, men händelsen gick på repeat i mina tankar och jag kände behov av att få komma bort från det. Så jag och Jonathan gick ut och åt innan vi såg American Sniper på bio. Men så fort lamporna var släckta och vi sagt godnatt kom det tillbaka följt av alla "tänk om.." tankar. Med lite högre hastighet, om Jonathan inte haft ögonen på vägen och reagerat en sekund senare, om vi hamnat framför bussen, om han inte parerat bilen utan istället kört rätt in...det tar aldrig slut. Och idag, måndag, är tankarna fortfarande lika högljudda..

Jonathan har en ny bil nu, han köpte den igår. Vi båda är ömma i kroppen än och jag går på
smärtstillande i hopp om att smärtorna i rygg och nacke ska gå över. Men viktigast: vi lever.

interior - bedroom, kitchen, living room

alla ♥ helg

I helgen har vi haft fullt upp med skotermekande, kedjeslipande och massa annat... men vi har även hunnit med en skotertur till Jonathans morfar som bjöd på semla och vofflor, samt att jag och Jonathan åkte till slalombacken efter stängning och han stod på första gången på ett par slalomskidor. 

Jag är stoltare än stolt och längtar så efter att få åka med honom i fjällen! Kramar

tanken som slagit mig, om och om igen

Åh, jag är så less på att se mig i spegeln och känna mig så extremt normal. Jag är trött på att ha en sångröst som duger, men aldrig vara den som folk pratar om. Aldrig vara den som är "över det vanliga" så att säga. Jag är en i mängden, en som ser ut precis som alla andra, inte speciell på något sätt. Hår som platt ligger slickat längst skallen och ett tråkigt ansikte som ser ut som "hej jag är döden"... Även om jag har en pojkvän som älskar mig precis som jag är, vill jag fortfarande ha en känsla av att om vi inte kände varandra så skulle jag fortfarande 
fånga hans intresse. Så pass att han kanske till och med hade vänt sig om när jag gått förbi. Jag vill utstråla något, 
vara någon som sticker ut lite och blir ihågkommen. Inte känna mig tråkig och anonym. 

Eller kanske är jag bara väldigt bekräftelsesökande...

skoterhelg

På grund av spricka i variatorn på min skoter hade vi bara Jonathans skoter i helgen, Hans skoter har mer än dubbla mina hästkrafter, och då jag alldeles nyss lärt mig handskas med min, var det inte lätt att åstadkomma samma med denna... Bjuder på några roliga mindre lyckade försök! Kramar

winter season in sweden

Skenet bedrar, helgen har haft sina svackor, men trots det fick vi några riktigt härliga stunder! På fredagen medan Jonathan fixade med sin skoter bytte jag styrhöjare och lyktram vilket verkligen gjorde gott! På lördag for vi ut med Emil och körde, och det var helt underbart trots mina många misslyckanden på grund av ovana och saknad av erfarenhet... En stund in på dagen började min skoter gå lite märkligt, och  när vi ändå lyfte på huven passade vi på att kolla till min spricka på primärvariatorn, som hade vuxit sig så pass att min skoter nu står och skäms i väntan på en ny... Men att hitta en begagnad till ett rimligt pris verkar nästan omöjligt, pust..
På kvällen bjöd Dennis på fika för att fira hans 18årsdag och jag hade riktigt trevligt! Söndagen gick åt till att slipa kedjor, skotta, ta lös front och framskärm för lackering på Jonathans bmw, samt lite annat småpyssel. Och på måndag morgon skiljdes vi åt för min skola och hans praktik...snyft. Men ikväll kommer han, och i helgen ska vi på Vännäs skotervisning. Kram!