Jag är kär i Vännäs. Jag är kär i mitt jobb. Jag är kär i folket. Jag är kär i min pojkvän. Och vi är kära i lägenheten som kan bli ledig idag, om en vecka, ett år, eller aldrig. Ingen annan mäter sig upp med den eller är i närheten av lika prisvärd. Men vi fortsätter leta medan vi hoppas... Bostadssituationen är akut och att ha ett tak över huvudet är plötsligt inte lika självklart om jag inte vill ge upp det jag byggt upp och flytta hem -5 mil här ifrån.
Jag längtar ihjäl mig efter ett HEM. Att inte behöva dra sig för att ta ett mellanmål, inte vara obekväm när Jonathan jobbar och jag är ensam kvar, vara begränsad med vad jag kan och inte kan göra. Jag vill ha ett hem. Vill inreda, renovera... Ha något som är vårat. Slippa pendlingen och ha ETT hem.
Skolan börjar om 3 veckor, vad händer då? Min anställning fortsätter här i vännäs, Jonathans också, men utan lägenhet blir jag bosatt i sävar. En panikkänsla som gräver i magen och tynger axlarna. Kramar
1 kommentar:
Ni är inte så gamla, ni har hela livet på er att flytta ihop!
Skicka en kommentar