Julen är något viktigt för mig, kanske bland det viktigaste. Om det finns något jag har förväntningar inför så är det julen -och om det är något jag kan bli riktigt besviken över så är det julen.
Julen har väl egentligen aldrig varit den samma sedan mamma och pappa skiljde sig, men vissa traditioner har lyckats hålla i sig. Vi pyntar tillsammans, bakar tillsammans, lagar mat tillsammans och firar tillsammans. Vi är hemma, går på en promenad, ser tv, äter julbord, öppnar julklappar (en efter en så alla hinner bevittna och tacka) och sedan bara myser vi. Oftast är vi alla nyktra, eller just så pass. Det har alltid varit min jul, och jag trivs med det. Och inget annat känns riktigt som jul.
Men detta år är nog inte riktigt den samma. I år blir jag mest troligt sittandes ensam i köket i våran lägenhet för att baka lussekatter och dekorera pepparkakshuset. Och jag måste erkänna att det känns som att det tar bort nästan all njutning i det...
Även julpyntet är det mest troligt jag som får ta på mig, för jag tror knappast Jonathan kommer vara den drivande.
Och så var det julafton... vi har nu firat de två senaste isär, och har alltid önskat att vi istället varit med varandra. Men att fira tillsammans innebär att fira hos Jonathan, eftersom att om vi firar hos någon av mina föräldrar så kommer han ha astma hela kvällen. Detta lämnar mig med ansvaret att ta ett beslut om jag vill fira med Jonathan och hans familj, eller utan Jonathan med min familj. Är det för tidigt än att fira tillsammans? Är jag redo (och villig) att fira enligt en annans traditioner och vanor? Jag är helt kluven i detta, och vet inte vad jag vill eller hur jag ska göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar