Min syster som är 8 år äldre än mig klagade i många år på att jag var så lat, och med all rätt! Ibland fick hon med mig på en promenad med hundarna till brevlådan och åter, vilket sammanlagt är ungefär 200m, men oftast satt jag hellre kvar i soffan framför tv'n. När jag blev lite äldre, kanske 10 år, så tänkte jag ge mig ut och springa. Det var det tråkigaste jag någonsin gjort och jag klarade bara av att springa i kanske 50 m innan jag började gå, om ens det. Jag gick ju visserligen i fotboll, men jag var målvakt och blev knappt svettig under träningarna. Försökte motbevisa min lathet i några år men utan framgång.
Jag tror det som på riktigt gjorde att jag kom igång med träningen var jag började njuta. När jag vaknade en sommarlovsmorgon, solen lyste och himlen var blå. Det var så pass tidigt att det inte hade hunnit bli varmt ute, men så pass varmt att jag kunde springa i ett linne. Jag satte på riktigt somrigt peppande musik i hörlurarna och så gav jag mig ut. Målet var inte att pressa mig själv, målet var att njuta. Jag sprang till jag inte orkade mer och då gick jag, varpå jag efter en stund sprang några meter igen. Det var precis denna känsla jag hade förra veckan när himlen plötsligt var blå och solen sken, då gav jag mig ut enbart för att njuta. Detta är mitt absolut bästa tips, ge dig ut för att njuta.
En annan sak som fått mig att träna är att jag är väldigt tävlingsinriktad. Det är kul att sätta upp ett mål och det är underbart att nå ett mål man kämpat för. Jag brukar sätta upp en mängd mini-mål som leder till att exempelvis orka springa 1 mil. Detta lyckades jag med en sommar efter lång träning, springa en mil alltså. Jag sprang sträckan på 1h och 40min om jag inte har helt fel, det vill säga typ samma tid som om jag hade gått. MEN jag sprang 1 mil konstant utan att gå och det var målet, fatta känslan när jag kom hem igen!!
Jag personligen blir inte motiverad av att sätta upp ett strikt schema som ger mig måsten. Jag trivs inte i att veta att idag ska jag enligt schemat springa 5 km på 30 min. Jag mår bra och trivs med att vakna på morgonen och känna efter vad min kropp vill och vad som skulle kännas bra att göra. Om jag är stressad eller mår dåligt så har jag ofta en längtan av att maxa min förmåga. Ibland kan jag fara ut och bara tokspringa så fort jag kan, bara för att få ut känslor. Jag tror även på att låta dig känna hur bra du faktiskt mår av att leva sunt. Kroppen känns helt annorlunda när du lever ett hälsosamt och aktivt liv och du själv kommer ha så mycket energi.
Jag är inget träningsfreak, och absolut inte en sådan person som går på gymmet 5 dagar i veckan och dricker
proteinshakes. Jag tränar för att må bra, för att kunna trivas i min kropp och för att bygga mitt självförtroende.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar