Drömmen om att ha en katt här hemma varierar från dag till dag mellan att vara allt jag tänker på, och att bara ligga i bakhuvet och skava. Mitt liv i de kommande 5-10 åren kan ta två olika vägar, jobb eller universitet. Men vilket det än blir så kommer det för mig innebära en hel del tid hemma utan Jonathan. Önskan om att ha sällskap och någon att komma hem till är påtaglig.
Jag skrev ett inlägg för några månader sedan som ni finner HÄR där jag försökte övertala mig själv varför jag borde sluta drömma (mer än eftersom att Jonathan är allergisk) men jag vill det bara mer nu än då. Hade jag kunnat släppa denna dröm så hade jag redan gjort det, jag lovar. Men det går inte... Och argumentet att det blir problem om vi reser bort briser direkt då vi har underbara och hjälpsamma grannar som har katt, och då vi ändå har växter som måste vattnas.
Fun fact: Jag och Jonathan redan kommit på ett namn till vår framtida katt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar